Sveriges framtida konkurrenskraft och attraktionskraft – med en ”rödgrön” industripolitik?

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson tog upp behovet av ”en ny industripolitik” som en nyckel till att stärka framtidsbranscher och skapa nya jobb i Sverige ( se också DN om S-valmanifest och DN om MP, SvD, AB).

I och för sig är ”industripolitik” (industrial policy i jämförelse med näringspolitik, d.v.s. enterprise policy) inte längre ett lika farligt eller fult ord som det brukar uppfattas, inte ens i Washington. Dessutom går industripolitiken en ny vår till mötes både på EU nivå och i flera av de viktigaste medlemsländerna.   

Dessutom har regeringarna världen över både från västern och höger, mer eller mindre tvingats eller gjort sig redo för att ”socialisera förluster”, åtminstone inom den finansiella sektorn där marknadsekonomiska krafter och den osynliga handen borde ha fungerat mer eller mindre perfekt… Med andra ord, den gamla (men många gånger ändå rätta) retoriken att industripolitik är dömd att misslyckas med att ”pick winners”, men däremot slösar pengar på att ”save losers” – kan inte längre framföras på samma självgoda sätt.

Peter Eriksson har rätt i många viktiga avseenden, framför allt i att lyfta fram Sveriges internationella konkurrenskraft (två ord som man sällan hör i dagens politiska debatt) – mycket bra!

Man har insett att mer måste göras än att bara säga att ”Sverige har goda statsfinanser, höga FoU andelar och Sverige är duktigt på miljöteknik”. Faktum är att Sverige tappar både marknadsandelar och attraktionskraft för FoU-investeringar, inte minst när det gäller förnybar energi och miljöteknik.

Man har kommit till insikt om att vi inte kan behålla och skapa service- och forskningsjobb när vi inte kan ha kvar (kvalificerade) tillverkningsjobb. Vad som sker idag är att service- och forskningsjobben börjar följa med tillverkningsjobben ut i världen.

Men frågan är om och hur en ”rödgrön” industripolitik och branschprogram kan lyckas med att främja Sveriges framtida konkurrenskraft och attraktionskraft?

För att kunna uppnå en miljövänlig, klimatneutral och innovationsdriven ekonomisk tillväxt, måste det finnas ett strategiskt tänkande och samspel mellan utbildnings- forsknings-, energi- och näringspolitik. Finns det verkligen kraft och vilja till en sådan övergripande strategi? Det krävs mycket mer än bara bransch program. Mycket svårt – men avgörande för Sveriges konkurrenskraft.  

Vad är internationaliseringens strategiska betydelser i en ny industripolitik? ”Sverige är ett litet land på den globala marknaden och vi behöver kraftsamla i samarbetet mellan stat och näringsliv för att långsiktigt kunna konkurrera” – säger Peter Eriksson. Ja, det är absolut sant och rätt.

Men Sverige har en mycket begränsad hemmarknad för sina produkter och tjänster. Utvecklingen av svenskt näringsliv präglas av ett ständigt sökande efter den bästa lokaliseringen utifrån marknadsmässiga bedömningar och tillgången till kompetens. Detta syns tydligast i de snabbaste växande och mest konkurrensutsatta marknaderna. Samtidigt som svenskt näringsliv utsätts för hårdare konkurrens har de framgångsrika företagen dragit stor nytta av globaliseringen genom samverkan – både när det gäller kompetensförsörjning och utvecklingsdynamiken på den globala marknaden. Med andra ord, det handlar inte bara om konkurrens, utan också om samverkan.

En ”industripolitik” kan inte längre se näringslivsutveckling och forskning – och innovationsmiljöer som ett svenskt eller, på sin höjd, ett nordiskt/europeiskt fenomen. När man pratar mångt och mycket om energi och klimat som en global utmaning, då krävs också global samverkan och lösningar – men i praktiken saknas ofta såväl ett strategiskt och långsiktigt tänkande som praktisk erfarenhet och välbearbetade policy- och industriella nätverk för att kunna organisera denna samverkan och skapa de globala lösningarna. I detta sammanhang ser jag en både naturlig och strategisk koppling mellan en ”rödgrön industripolitik” och en ”Alliance for Progressive Actors”, som två mycket vågade och lovande idéer från Miljöparitet!        

Vi måste ha en tydig vision och ett globalt tänkande när det gäller Sveriges framtida konkurrenskraft och attraktionskraft. Det krävs ett ledarskap som är öppet för nya idéer och samverkan; det krävs omvärldsintresse och entreprenörsanda hos våra politiker, framför allt i Sveriges sökande efter framtidsbranscher och jobb när Ericsson har svårt att växa och Astra-Zenecas FoU flyttar från landet.

Miljöpartiets budskap om att modernisera Sverige, investera för en grön omställning, och att fokusera på entreprenörskap är ett viktigt steg i rätt riktning. Det visar på en ambition att inte enbart vara en opinionsbildare i miljö- och klimatfrågor utan också vara ett regeringsdugligt parti som kan föra vad Peter Eriksson kallar en ”modern jobbpolitik”. Vi har faktiskt ganska bråttom att ta itu med detta – för att inte missa våra chanser att skapa hållbar tillväxt och nya jobb!